linnnus

Dag in och dag ut, har jag fått höra att jag är en värdefull och viktig person. Jag har tilldelats mer komplimanger än jag har kunnat ta emot. Jag kände för första gången i mitt liv att jag var omtyckt och värd lika mycket som någon annan.

Men det visade sig att den personen som satt mig på en piedestal, bedragit mig. Personen höll inte av mig, personen tyckte inte ens om mig.

Alla historier har en drivande kraft, jag tänker inte nämna några namn men. Elena Ringfors, var min morot, på gott och ont.

Jag började på mitt gymnasium utan några vänner eller bekanta, jag kände mig sårbar och svag. Folk spottade åt mig och skrek saker i korridorerna, saker som jag aldrig kommer glömma. Inte heller kommer ärren läka.

Men så plötsligt såg jag en strimma ljus i form av en blond, korthårig kvinna. Hon sträckte ut sin hand och erbjöd mig hennes beskydd.

Jag trodde hon var en ängel, med linfärgat hår som från ovan kommit för att ta mig ur misären jag levde i.

Hon byggde upp mitt självförtroende långsamt varje dag. Hon berättade att jag var värd så mycket mer.

Jag litade på henne, berättade mina innersta hemligheter, jag fick henne att skratta, hon fick mig att le. Hon sa att hon aldrig träffat någon som jag förut.

Jag blev som förtrollad av hennes ord.

Men, hon drog bara i trådarna och jag var hennes marionett. Plötsligt började jag märka att jag gjorde henne tjänster hela tiden. Utan att få några tillbaka. Jag lånade ut min laddare till henne, jag gav henne massage, jag rakade tillochmed av det jag värdesatte mest. För henne.

Men så plötsligt, skrev hon till mig på internet. Att hon inte menade något av det hon hade sagt. Hela min världsbild raserades och jag kände ett plötsligt sting i mitt hjärta, jag hade svårt att andas.

Först visste jag inte vad jag kände, men sen så insåg jag det. Jag hade blivit krossad.

Hon hade krossat mig, hon jag lade min tillit på. Hon jag hade gett min laddare till. Hon.

Jag betydde ingenting, jag var som luft. En förbrukningsvara.

-